The Maa Böglund story!

Efter att ha suttit och läst min gamla blogg som jag hade när jag var 18-19 så kom jag på att en vän till mig, närmare bestämt Toffe, kommenterade att mitt förra inlägg inte kunde vara det sista i denna blogg. Som alltid är det denna filuriga människa som påpekar att det är dags för mig att blogga, antar att han saknar nåt att kunna driva med mig om sen.

Eftersom det är andra delen av terminen så håller jag och Lina på att skriva på vår C-uppsats. Även om "skriva" är lite att ta i, men forskar iaf. Vi forskar kring vilken roll användare på Flashback antar. Faktiskt väldigt intressant. Dock kommer vi bli/är redan beroende av detta forum med varierande, underhållande människor som har väldigt olika tankar om saker och ting.

Dagen såg ut som många dagar i mitt liv har sett ut; jag försover mig. Enda skillnaden mellan nu och då är att Lina alltid kommer och väcker mig nu. Hon vet (och jag vet att hon vet) att jag har försovit mig varje gång det plingar och det tar lite extra tid för mig att öppna dörren. Men med skam i kroppen och avsky för att bli påkommen att ha försovit mig försöker jag ändå bli klar snabbt.
Sedan spenderades dagen på skolan med att läsa uppsatser, artiklar och skumma igenom Flashback. Men det var svårt att koncentrera sig när man vet att CSN kommer imorgon och det betyder så mycket som; lunch på Costas (!!) och sedan shopping.. Måste hitta något fint att ha på mig på fredagens tacksittning från ettorna till tvåorna (ja, jag och Lina passar in perfekt där som tredjeårsstudenter).

Efter skolan har jag gjort lite nytta.. skrattat åt alla arga lappar som hänger uppe i korridoren, gjort middag, diskat, läst en uppsats och.. mja. Tycker det är mer än tillräckligt för att vara jag.

Hej igen på er.
Det här med att blogga är nåt som jag ibland får för mig att jag kan göra och tänker att "Men varför skriver jag inte i min blogg varje dag? Hur svårt är det?". Sen skriver jag ett inlägg och efteråt glömmer jag bort bloggen ett par månader igen. Så jag tänker inte lämna några löften här (även om jag förmodligen inte ens har några läsare...) om att jag kommer skriva igen inom en snar framtid.

Livet just nu rullar på iaf. Har börjat på min sista termin på DMP, därav flyttat upp till Umeå igen. Och saker och ting ser förvånandsvärt lika ut nu som innan jag åkte till Bali. Skulle säga att skillnaderna är minimala. På ett sätt är väl det rätt skönt, på ett annat sätt skrämmande.

Precis i detta tillfälle sitter jag hemma i studentrummet med pinnar i håret och en ansiktsmask som torkat så hårt att gör att jag inte kan göra en min, och tänker på helgen. Det var en klassisk festhelg med DMPare, speciellt lördagen när vi drog på Origo (studentkrog) igen, var över ett halvår sen jag var där sist. Men det jag egentligen borde tänka på/göra är att läsa en avhandling på 250 sidor, och fatta nåt av den. Har läst 10 sidor idag och känner mig kanske lite väl nöjd över det, men imorgon så..!

Kung i baren

I helgen bestämde vi oss för att ta en tripp till Gili Islands här i närheten av Bali. Vet knappt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna beskriva hur magiskt det var. Gili hade allt jag hoppats på av Bali; stränderna, havet, fiskarna, månen, stjärnorna, få turister, lugn. När vi åkte hemåt Bali i söndags kände vi oss alla lite bittra, måste vi lämna paradiset? Trots att jag fick matförgiftning så jag missade hela lördagskvällen (då jag hade tänkt fota massor), så är jag mer än nöjd över besöket på den vackra ön.
För er där hemma låter det säkert jättefjantigt att vi blev "bittra" av att åka hem till Bali, det är ju Bali?! Men tro mig, ni skulle känna likadant. En liten snabb jämförelse:

BALI

• Livsfarlig trafik överallt
• Stränder som är smockade av turister/surfare/försäljare (kan inte ligga på en solstol utan att det kostar)
• Mörka stränder
• Kallt hav
• Hundar och katter överallt
• Invånare som (senaste idag, börjar bli JÄVLIGT less) alltid kollar in en och sen frågar "Where do you live?" m.m på nåt sliskigt sätt.

GILI

• Inga motorfordon på hela ön
• Den ljusaste sandstrand du kan tänka dig
• Gå 10 min så hittar man ett eget ställe att softa på vid stranden, gratis solstolar
• Varmt hav
• Underbara färgglada fiskar att se överallt när man snorklar
• Inte en hund på hela ön
• Vackraste kvällarna någonsin när månen syns
• Mestadels unga invånare, som visserligen kan komma med samma "Do you have a boyfriend", men ändå inte samma slisk. Alla kunde säga nåt på svenska också (Runka balle, alla som inte dansar är våldtäcktsmän, hur mår du, talar du svenskaaa osv). Måste slänga in också, Fredrik försökte lära en av dom säga "He du säg å he katta skit he he vi i samma låda", utan resultat dock.

Nu var det väldigt längesen jag skrev, men det finns en förklaring till detta; Putte råkade spilla flytande vätskor på min dator som ledde till att tangentbordet gav upp. Idag fick jag dock ett nytt tangentbord av han, som funkar fint. Förutom att det är lite bak o fram, in o ut, osv.

 

Varför jag inte nämnde några apor i mitt senaste inlägg vet jag inte, för vi var till mokeyforrest och kikade på dom. Det är nog det coolaste av alla ”Tursistgrejer” vi gjort. Höjdpunkterna i monkeyforrest var:

1. Jag filmade en hel del, och tur nog fick jag med på film när Niklas blir biten av två apor samtidigt. (tyvärr ser man bara den som bitar han i handen, den på benet lämnade faktiskt ett blåmärke.

2. Jag kan inte säga att jag var så förtjust i aporna från början. Dom var ju roliga att titta på, men det slutade där. Det jag inte visste var att en viss apa däremot var väldigt förtjust i mig. Fredrik bad mig ta fram en banan ur hans ryggsäck, när jag gjorde det så fick en apa syn på det och hoppade upp på mig och började klättra sin väg upp på mina kläder med endast bananen i sikte. Jag SKREK. Jag visste inte vad fan jag skulle göra, han klättrade och slet i mig vilket tillslut, precis innan han bestömde sig för att hoppa ner, drog ner min tubtop så jag visade Bhn för alla turister (som redan glodde på mig för att jag skrek så). Enligt Fredrik blev ap-skötarna väldigt till sig.

3. En apa hoppade upp på Fredrik och ”kelade” lite, och chillade. Denna apa blev uppenbarligen helt tagen av Fredriks karismatiska utseende att han hoppade upp på en mur och ”gnuggade” bollarna mot den ett bra tag efteråt.

4. Puttes alltid så oberörda min när apormna attackerade på honom (ska tillägga att det i princip bara var vårt göng dom klättrade på).

5. Den sötaste jäkla apan som inte alls var lika girig som dom andra. Den bara satt helt lugn, räckte ut handen och hoppades på en banan. )medans hans vänner sprang omkring som dårar och bara skulle ha, ha och ha).

 

 

Sen har vi sett ett till tempel, boooring. Ett vattenfall som jag hade HÖGA förväntningar på... Förvånande nog var det shoppingen där som var bäst, och en hel del dåliga restauranger.

 

 

 

Just det, i onsdags var vi på Sky Garden igen, vi fick en partytaxi dit som dunkade på musik och gratis drinkar när vi kom fram. Var en kul kväll helt enkelt.

 

Men nu till det som hänt denna vecka; Skolan har börjat. Åtminstone introduktionsdagarna. Dom har väl inte varit jätteroliga, men det är bara att försöka suga åt sig av all info. Av nån anledning hade dom två balineser som presenterade personer som skulle prata och dansare som skulle dansa, det kändes som en lite B-igare variant av Eurovision song contest. Det värsta är ju kläderna. Vi ”måste” i princip ha lång kjol/långbyxor och en skjorta/blus. Jag och en tjej i klassen, Sandra, drog på shopping i går nör vi fått veta dessa strikta regler. Vi hittade var sin skjorta, men kan lova att min inte är läcker. Människor i Indonesien är lite mindre, så stl L sitter rätt tight. Men ska det vara skjorta, då ska dom få skjorta! (Även fast den sitter åt så jag får världens klyfta ist).

Imorgon börjar skolan på riktigt, allt lektioner, det ser jag fram emot.

 

Linnea och Maffe har anlänt till Paradiset idag också. Hittills har vi käkat på Marinas, killarna har badat och så har vi druckit nån bintang. Blir dock inte en sen kväll då vi börjar 08:20 imorgon.

 

 

Var meningen att jag skulle få shoppa idag, men stället vi åkte till var nog det dyraste hittills. Blev väldigt besviken faktiskt.. Så vi skippade typ alla affärer och gick på stranden med våra grannar, käkade och lite sånt ist vilket var väldigt trevligt.
Nu har vi varit på Echo Beach och käkat middag, maten var helt okej men servicen sög hårt. Verkligen det sämsta jag någonsin varit med om. Tjejen som tog vår beställning måste haft sin första dag.. eller, det måste varit första gången hon varit på en restaurang överhuvudtaget så hon visste inte hur något fungerar. Äh. Blev blåst av taxichauffören på vägen hem också, vi behövde två bilar och när den första kom sa han "my friend will be here in 5 minutes". 20-25 minuter senare kommer samma chaufför tillbaka för att hämta mig, Fredrik och Celena som stått där som idioter och väntat på hans "vän". Så frågar hon vad som hände med hans kompis egentligen? Men nej nej, han var så långt iväg så han hann inte... WTF? Inte så kul att stå i mörkret, helt ensamma, där vem som helst kan råna oss om dom vill, utan pengar på mobilen, utan numret till taxin, och vänta på nån som inte kommer.

Nu blir det nog sömn iaf. Känner mig rätt pömsig.

Två dagar sen jag skrev, och mycket har hunnit hända som vanligt.

Igår åkte vi med våra två grannar till ett tempel som inte ligger överdrivet långt ifrån oss (ca 30 min), Tempel Tanah Lot. Det man hört var att det skulle vara otroligt vackert då det är ett temepl som ligger i havet. Coolt tänkte vi och hakade ju gärna på dom. Fu tänkte vi när vi väl kom dit. För att sno Niklas uttryck rakt av ”När vi kom dit så möttes vi av en turistfälla värre än en charterresa till Mallorca på 90-talet ”. Det var inte vackert. Det var ett tempel som kanske brukar vara i vattnet, men inte nu och en jävla massa turister. Vi fick inte ens gå in i templet. Dock fick vi känna på nåt vatten, få ris i pannan och en blomma bakom örat för en donation. Lätt värt?

 

 

Senare på kvällen testade vi pub Dues en bit bort som tydligen ska vara bra (var 1 cm från att få en fladdermus i ansiktet när vi körde dit). Vi beställde varsin smoothie och tittade på folket. Var en helmysig stämning där. Musiken var sweet, folk dansade överallt, skrattade och såg allmänt somriga/surfiga ut. Vi drog dock rätt snabbt dock eftersom vi dagen efter (alltså idag) skulle köra till Denpasar, Balis huvudstad.

 

Så, idag. Jesus. Våran guide kom hit runt 11 tiden imorse och hämtade oss. Sen körde vi alla, plus en tjej från Tyskland som vi träffade för första gången, mot Denpasar. Det är ungefär lika stort som Göteborg. Bara att ta sig ur Canggu (där vi bor) var det en jäkla massa kringelkrokar och jag tappade bort mig direkt. Tillslut kom vi ut på en större väg som vi följde raka spåret mot Denpasar. Väl där möttes vi av en jättestaty som vi kommer ha som nån slags utgångspunkt. Sen var det bara massa svängar hit och dit. Mopeder och bilar överallt som vanligt, fast x antal fler än här i Canggu. Det bästa med Denpasar var dock att det var enkelriktat typ överallt och stoppljus som folk faktiskt följde! Vi körde runt två gånger och jag koncentrerade mig mer än någonsin på att komma ihåg vägen, och ni som känner mig vet att mitt lokalsinne suger hårt, så ni kan ju bara gissa exakt hur mycket jag koncentrerade mig! Stolt som jag är så kom jag iaf ihåg alla svängar, t.o.m hur man ska köra ut ur Denpasar igen. Pratade högt med mig själv och hade ”förhör” på alla svängar hela vägen genom stan och hela vägen hem. Väl hemma skrev jag ner det snabbt som tusan och sedan beundrade vi alla våra snygga brännor vi fått under dagen. Armvecket är helt rött på oss alla, ofta man bränner armvecket? Nej. Men när man sitter på en moppe 11-13:30? Jo.

 

Senare drog vi till en strand i närheten som heter Tugu beach, den var inte direkt fin och det var knappt nåt folk. Men vi badade lite och sen halvsomnade vi alla i solen. Blev en liten fadäs dock när Putte skulle ta upp sin handduk. Det kom en vindpust som gjorde att all sand flög på Fredrik, and he became the sandman. Iaf halva han. Så dom tre gick och doppade sig lite mer medans jag satt fint och väntade. Fick åtminstone sällskap av en hund, Snowflake döpte jag han till. Han bara låg där bredvid mig så fint utan att tigga eller nåt, så för ovanlighetens skulle var det trevligt att ha en hund i närheten, han lyssnade på allt jag sa utan att skratta åt mig (som vissa andra gör hela dagarna). Dagen avslutades med middag på Echo beach med villa-kamraterna. Blev en massa snack om hajar. Nu tar vi en bintang.. och imorgon ska vi försöka oss på lite shopping.

 

Jag och min hund Snowflake på stranden

Måste få låta lite fjollig men, OH MY GOD, vilken helvetes upplevelse att för första gången köra här på Bali. Både jag, Fredrik och Putte råkade komma över på fel sida av vägen när vi gjorde en vänstersväng. Högertrafiken sitter verkligen långt in i huvet och kroppen, svårt att vänja sig vid nåt som känns helt galet fel. Vi åkte runt till lite olika ställen, först för att handla. Vi hittade nån slags supermarket, men är rätt säker på att det var fel.. Sen åkte vi för att tanka och sen hitta en ATM.

När vi tankat berättade jag vägen för Niklas, Putte och Fredrik väldigt noga så dom skulle fatta ”Ut på vägen vi kom från och sen DIREKT till vänster in på en väldigt liten väg ska vi”. Men tro på fan, när jag och Fredrik kört in dit vi skulle och vände oss om såg vi Niklas och Putte fortsätta rakt fram. Haha. Så vi fick chilla lite och vänta på att dom skulle komma tillbaka. Sen gick allt jättebra, förutom att vi inte kunde få ut några pengar. Det kan man ju säga är mindre bra. Vi ska göra ett nytt försökt på en annan ATM nu alldeles strax. Så bara att peppa för att dra ut på vägarna åter igen!

 

Jag känner mig väldigt tjejig med lila kläder på min rosa moppe.

Igår var vi på en fiskmarknad som Fredrik och Putte tjatat en massa om. Jag som inte direkt är intresserad av fisk blev ändå lite impad av att kolla där, fanns en liten haj (eller nåt som såg ut som en haj iaf) och alla möjliga olika vattendjur man kan tänka sig! Blev en ännu bättre upplevelse då vi käkade frukost/lunch på en lyxig restaurang där man fick peka ut dom fiskar man ville ha och så tillagades dom till oss. Vi var dom enda gästerna och vi insåg att det förmodligen beror på att alla käkar där på kvällen egentligen. Senare gick vi på stranden och doppade fötterna i vattnet, och en rabies-hund kom och ville äta upp Puttes skor.

 

Massa olika fiskar på Fish Market

 

Idag checkade vi ut från hotellet vid 11tiden och käkade på vanliga stället. Sen drog vi en liten shoppingrunda/kollade runt. Jag köpte två klänningar och en Aladdin-byx-dress, den är naaajs. Killarna hittade även ett ställe som hetter Snuggle with a snake eller nåt liknande. Jag ville inte gå in. Men in gick vi. Var massa ormar i akvarier och lösa när vi kom in. Han som jobbade där märkte att jag tyckte det var äckligt och visade oss till leguan ist. En sån har man ju faktiskt sett tidigare eftersom en kompis hade en som husdjur när vi var yngre. Men den var ändå lite läskig i mina ögon... Ville dock inte vara en fegis så jag bestämde mig för att prova mata den, trots att den blivit lite väl ivrig innan och börjat klättra på Fredrik.

När vi gick tillbaka hade vi alla plockat fram lite pengar att donera för att dom stackars djuren inte bara skulle ses som mat och väskor. Plötsligt tittar jag ner på golvet och en lång, gul orm kommer slingrandes mot oss. Killarna bara gick förbi men när jag kom närmare verkade den ha blivit mer nyfiken också. Han som jobbade där plockade upp den och visade att den inte var farlig. Så jag provade klappa den lite... Sen kollade han om jag ville hålla den. Innan jag sa ja frågade jag två viktiga saker; Nr 1. Kommer den bita mig? Nr 2. Kan den strypa mig?

När han sagt nej på båda la han den över mina axlar. Jag som är livrädd för allt sånt där (killarna har roligt åt att alltid visa mig när en ödla kommer på besök) trodde att jag skulle svimma eller nåt. Men faktiskt var det ganska coolt. Jag kände alla muskler när den rörde sig lite och som ägaren sa ”den känns precis som en dyr handväska”. Efteråt lät han ormen ”sniffa” mig i ansiktet, det var däremot rätt läskigt!

 

 

Jag övervinner min rädsla

 

Senare på dagen flyttade vi in i villan. Massa ödlor, fladdermöss och annat man kan tänka sig bor här. Och en ryss som heter Andri. Villan är hur härlig som helst, kommer bli ännu mer nice när alla får varsitt rum. Vi fick även mopparna idag, men vi kommer inte testköra dom förrän imorgon när det är ljust ute. Min moppe är förövrigt rosa, I like it! :D

Utsikt från villan.

 

Men men, godnatt Sverige. Saknar er där hemma väldigt mycket!

Ursäkta att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen, men Internet är inte det bästa dessutom är det här första gången jag startar min egen dator sen vi kom till nya hotellet.

Vi har hittat en villa iaf! Den är riktigt nice, och bilder kommer att komma senare. Vi får inte flytta in förrän på fredag. Så nu försöker vi fördriva dagarna med allt möjligt Kuta erbjuder. Blev en helkväll med att fira nya villan i måndags på Kutas turisttäta ställe. Ölen flödade, det var massor av lättklädda tjejer som dansade lite överallt osv. Over all var det en kul kväll, men känns ändå inte som ett ställe man skulle orka vara på hur ofta som helst.

 

 

 

Dagen efter var vi alla rätt trötta, så vi käkade, handlade lite och tog det mest lugnt sen sov vi tidigt.

Idag var första heldagen på stranden, iaf för mig och Niklas. Lite färg fick man, har jämnat ut min hemska bränna på axlarna lite åtminstone.

Allt som allt; Det blir bättre och bättre här varje dag. Man vänjer sig vid den här sortens liv rätt snabbt. Men jag är stolta över oss för att vi inte började med att vara ärke-turister, utan vi har sett mycket av riktiga Bali från första början. Ett par dagar sedan var det två små flickor som skrattade helt hysteriskt när vi gick på nån bakgata, vi gissar på att dom inte sett många vita (pale and fat) människor i sina dagar.

När vi fått villan kommer något som jag känner mig helt livrädd inför, nämligen mopedkörning. Men tydligen kan man inte klara sig på Bali utan en moppe om man ska vara här en längre tid så det är bara att gilla läget, som så många gånger förr.

 

Det här är bara våran andra heldag men redan känns det som vi varit här över en vecka. Det beror mycket på att vi nu faktiskt kan ta oss över vägarna utan att springa och skrika (kanske var mest jag, men ändå) och vi hittar runtomkring här helt okej.

Kikade på villor idag, helt sjukt vad dyra alla var. Speciellt den första och det var den jag gillade minst. Den sista blev vi alla helt kära i och vi funderade ordentligt på hur mycket vi egentligen var beredda på att lägga ut. Men nej. 18 000kr per månad kändes väldigt saftigt. Nu har vi bestämt träff med en annan mäklare imorgon som ska visa en villa för ett mer rimligt pris, har höga förväntningar på det.

Förutom att vi kollat villor så vet ni som läser dom andras blogg att jag inte mått så bra idag. Helt orättvist. Jag var den nytra och duktiga igår som skulle försöka få dom andra att inte tävla om att hålla andan under vattnet på fyllan, och den som sa att vi inte skulle gå för långt på dom små gatorna m.m. Och vad får man för tack? Vattenspya. Allt vatten jag kämpade för att få i mig åkte upp direkt. Det var ju tur att det var villor vi kollade på så det fanns toaletter.. Hade en bra anledning att inspektera dom. I slutet av dagen var jag så uttorkad så jag knappt kunde svälja (på ett icke-snuskigt sätt, vet att ni tolkar det som ni vill annars...).

Sen käkade vi middag på hotellet och nu ska vi tydligen ut och kika om det händer nåt närmare Kuta beach. Imorgon byter vi förövrigt hotell också till ett lite mindre lyxig, men billigare. Blir 88kr/natt ist för 200kr.

Första villan. Den luktade gammalt piss, och dom ville ha 20 000kr/månad.

Klockan är 03:05 här. Jag och Niklas kom precis från poolen efter ett nattdopp. Jag gissar att vi alla är rätt jetlagd fortfarande utan att fatta det. För innan idag pratade vi om hur bra vi kommit in i dygnet, alla utom Niklas då, men tydligen inte? Vi ska iväg och käka lite nattmat för 8kr nu tänkte vi. Så... ha en trevlig kväll Sverige. För er är ju klockan bara 22:05.

Just det. Om ni sett bilderna jag lagt upp så inser ni att månen är helt galen. Två saker är fel. Nr 1. Den är upp och ner. Nr 2. Den är orange.

Blir helt knäpp i huvet av att vara här tror jag, när jag skulle lägga in alla bilder från dagen var jag inte helt säker på om dom första bilderna var från igår eller idag. Och Niklas var inte helt säker heller. Tur man har sån koll.

Den här kvällen har varit rätt härlig. Vi käkade på pizza hut, enda problemet var att menyn var på indonesiska. Så när vi fick pizzan satt Niklas hur länge som helst och tuggade försiktigt på nån ljus, konstig substans och försökte lista ut vad det var. Jag tryckte i mig min del av pizzan bara, orkade inte riktigt lägga ner så mycket tid på att fundera på vad jag åt, så länge det var mat.

Sen gick vi längs stranden och stannade på ett hotell/krog. Vi satt i en mysig koj-liknande sak och tog en Bintang (öl som endast finns på Bali). Det var så mysigt att bara chilla där och höra vågorna slå mot stranden. Niklas har dock jetlag eller nåt och säger konstiga saker som "Marre, dina bröst lyste nyss. Grönt." Hehe..
Efter drog vi en liten sväg på the Mall igen och kikade runt på rea och sånt. Sen tog vi taxi hem för 4kr. Nu är det balkongen som gäller, och ännu en Bintang.

Lägger upp ett inlägg med bara bilder sen tänkte jag.

Antar man kan säga att det här är vår riktigt första dag på Bali. Vi vaknade runt halv 10 och alla var rejält trötta fortfarande, sen käkade vi frukostbuffé som hade en sjukt god nypressad ananasjuice. Efter det gick vi (ja, vi gick mitt i allt kaos med bilar) ner till nåt som heter Discovery Mall. Inne där kändes det lite som hemma, allt var rent och de som jobbade där dök inte på en bara för att man råkade slänga ett öga på en tröja. Utanför var det verkligen annorlunda, jag har svårt att greppa att det är så här vi ska bo i 4 månader. Dock är tydligen Kuta det värsta stället häromkring.
När vi vandrat runt i nåt som kändes som en evighet hittade vi tillslut en undangömd skylt med texten "beach" som vi följde och kom till stranden. Det var riiiktigt fint där, massor av surfare, fin sand och fint vatten. Och såklart gamar som sprang efter oss och ville sälja saker. Fredrik köpte en awesome solhatt. Min konversation med en försäljare som ville att jag skulle köpa en sarong lät ungefär såhär:

Hon: Hi, sarong?
Jag: No thanks.
Hon: Very cheap, only 1 dollar.
Jag: No thanks.
Hon: But I see you need one.
Jag: No thanks.
Hon: You can buy one?
Jag: No thanks.
Hon: But it's cheap.
Jag: No thanks.
Hon: But it's very nice color.
Jag: No thanks.

Och så flöt det på ett tag tills jag gick och gömde mig från henne. När vi skulle tillbaka till hotellet tog vi en taxi, som inte var svarttaxi, och då slutade resan på 15kr ist för 150kr som vi betalade svart från flygplatsen. Var visserligen helt omöjligt att fatta om det var svart eller inte på en gång där.

Ett litet/stort nybörjarmissatg vi lyckades med var att gå ut utan att smörja in oss med solskydd. Är livrädd för att vakna upp rödare än nånsin imorgon, ser redan på axlarna att det börjar bli rött. Men nu har vi lärt oss det. Mycket att komma ihåg ju...

I eftermiddag har vi pratat med någon inom Asia Exchange som ska hjälpa oss leta villa imorgon, badat i poolen och så tog grabbarna en öl i poolbaren. Nu ska vi iväg och käka!

Resan hit blev inte 28 timmar som jag räknat på, utan 30 timmar sammanlagt. Försöker tänka efter exakt hur resan var, men det är svårt att minnas. Vi hittade dit vi skulle, allt flöt på oväntat bra faktiskt. Qatar, Doha var en skum flygplats. Kändes mer som Sollefteås City gallerian; tom och tråkig. Men vi gjorde våra första inköp där, varsin Absolute Vodka... Det kanske var lite av ett komiskt inköp med tanke på att det är en svensk vodka, men flaskorna var sjukt coola. Och billiga!

Flyget från Doha till Bali skulle ta 12 timmar, men det blev lite mer än så. Blev ett oväntat stopp i Singapore dessutom. Stackars Niklas måste haft en otroligt tråkig resa då jag sov 90% av tiden. Eller sov och sov, vet inte vad det var. Mådde inte bra alls under resan. Flygplansmat är nog inte riktigt min grej, funderade starkt på vad som är bäst egentligen; munspya eller vanlig spya?

Tillslut kom vi iaf fram till Denpasar, Bali. När både Niklas och Fredrik tagit sina väskor och en random människa på flygplatsen plockat dom blev jag lite orolig. Vad är det som händer egentligen? Men då kom Putte på att dom förmodligen bara bär väskan och sen vill ha betalt. Så när dom frågade Putte senare sa han bara nej tack och så var det bara Niklas och Fredrik som var 100kr fattigare. Haha. Vi var nog sämst på att pruta för taxin också, eller TAKSI som det heter på Indonesiska och Fredrik tycker är så ofattbart. Taxi och öl är dom ord han lärt sig. Och då kan han nog ändå dubbelt så många ord som mig.

Vi hittade nån taxi iaf och resan till hotellet var jävligt läskig på ett sätt eller många. Först och främst var det inte en riktig taxi utan en svarttaxi, det är vänstertrafik här och ovanpå det kör alla som idioter! Det är EU-moppar överallt som bara svänger runt hur som helst.

Nu ikväll har vi bara chillat. Trodde jag skulle sova vid det här laget men icke. Imorgon blir det upptäcktsfärd iaf.

Internet här är rätt segt, så blev bara min första bild från resan som fick komma med..

Nu när klockan är 00:54 är det officiellt torsdag, och eftersom jag förmodligen inte hinner skriva innan jag drar om 7,5 timmar så gör jag det nu ist. Har packat och fixat idag, och jag tror inte jag har glömt något. Men jag vet inte säkert, försöker tänka men det går seriöst inte. Min hjärna är full och död. Om man räknar från att jag och mamma lämnar huset imorgon tills vi landat i Denpasar, Bali så tar det ca 28 timmar. Känns ju lagom och bra!

Känns sorgligt att lämna Sverige ändå. Har haft en sjukt mysig sommar, skulle nästan kunna säga att den varit perfekt om jag räknar bort stressen inför resan. Men men, har levt i nuet hela sommaren så bäst jag fortsätter med det. Sommaren är över och nya äventyr väntar!

Nu måste jag sova känner jag, resfebern som kom igårnatt gjorde att det inte blev många timmars sömn och jag ska upp om 6 timmar igen.

Nu kan jag säga den fras jag varit rädd för/längtat efter länge: "Imorgon åker vi till Bali."

För att fortsätta frasen utan fet stil så åker vi till Bali och stannar i ganska precis 4 månader. Jag hoppas och tror att det kommer bli 4 månader av fantastiska erfarenheter och nya intryck, härliga människor och surfing, fester, plugg eller slöa dagar på stranden. Så länge det blir awesome är jag nöjd, man kan ju inte ha allt för höga krav...

Klockan är snart 12 på natten. Hurra för att shoppa i Sundsvall. Är mycket pengar fattigare (vågar inte kolla exakt hur mycket än), men mycket vettiga saker rikare. Blev en jäkla shopping och som vanligt är man mest engagerad i början. Jag letade nån slags väska eller skydd till mobilen och ett headset först. Vi var in på Media Markt, Hjula, Elgiganten, Biltema, Expert och några fler ställen. Alla var jättedyra.. en liten, ful påse till mobilen för 150:-, herregud. Så tillsist gav jag halvt upp så vi gick in på Birsta City för att kika och i första affären hittade jag en väska på rea och ett headset för 199:-, men som jag fick för 150:- för att det bara fanns i vitt och jag ville ha svart. WIN.
Sen gick vi vidare och bockade av allting på min långa lista.

Hur som helst. Har insett att alla kanske inte förstår varför min blogg heter The Maa Böglund story - Living on the edge... Men det finns en snabb förklaring till dom båda som jag tänkte dela med mig av.

The Maa Böglund story: http://gobarbra.com/hit/new-178ba3677a5d45abe2c7ef02685a50e2

Living on the edge: Jag måste vara den människa som lever minst on the edge egentligen. Men det finns två saker jag gjort som ändå får mig att bli en bad girl. Nr 1; Jag tog en påtår (efter andra försöket) utan att betala i MIT-fiket på Umeå Universitet. Nr 2; Jag snodde en fjärils-helium-ballong som blåste iväg från en mini-marknad i Sollefteå efter att Oskar, Toffe och Ele tjatat tillräckligt på mig.

Jag förstår om vissa kan bli skrämd av att jag är så olaglig av mig, men det är nåt ni får leva med... Hoppas inte det ändrat er syn på mig allt för mycket!