The Maa Böglund story!

I helgen bestämde vi oss för att ta en tripp till Gili Islands här i närheten av Bali. Vet knappt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna beskriva hur magiskt det var. Gili hade allt jag hoppats på av Bali; stränderna, havet, fiskarna, månen, stjärnorna, få turister, lugn. När vi åkte hemåt Bali i söndags kände vi oss alla lite bittra, måste vi lämna paradiset? Trots att jag fick matförgiftning så jag missade hela lördagskvällen (då jag hade tänkt fota massor), så är jag mer än nöjd över besöket på den vackra ön.
För er där hemma låter det säkert jättefjantigt att vi blev "bittra" av att åka hem till Bali, det är ju Bali?! Men tro mig, ni skulle känna likadant. En liten snabb jämförelse:

BALI

• Livsfarlig trafik överallt
• Stränder som är smockade av turister/surfare/försäljare (kan inte ligga på en solstol utan att det kostar)
• Mörka stränder
• Kallt hav
• Hundar och katter överallt
• Invånare som (senaste idag, börjar bli JÄVLIGT less) alltid kollar in en och sen frågar "Where do you live?" m.m på nåt sliskigt sätt.

GILI

• Inga motorfordon på hela ön
• Den ljusaste sandstrand du kan tänka dig
• Gå 10 min så hittar man ett eget ställe att softa på vid stranden, gratis solstolar
• Varmt hav
• Underbara färgglada fiskar att se överallt när man snorklar
• Inte en hund på hela ön
• Vackraste kvällarna någonsin när månen syns
• Mestadels unga invånare, som visserligen kan komma med samma "Do you have a boyfriend", men ändå inte samma slisk. Alla kunde säga nåt på svenska också (Runka balle, alla som inte dansar är våldtäcktsmän, hur mår du, talar du svenskaaa osv). Måste slänga in också, Fredrik försökte lära en av dom säga "He du säg å he katta skit he he vi i samma låda", utan resultat dock.